Rehab – och Praktikanten.

Ja, det känns verkligen som att jag behöver rehabiliteras. Haha… typ börja om från början. Var sjukt på G med träningen för 3 veckor sen sen strejkade kroppen ihop totalt. Jag känner hur det tar emot med plugget och allting. Skulle iväg idag men magen sa stopp. Ska försöka röja här hemma idag, vilket väl är minst lika värdefullt. Drar några hantelövningar och dammsuga vilt. Ska slå in Toves present och lite annat smått. Det är ju inte som att det saknas saker att göra, saker att ordna och folk att träffa! Men förutom mina missöden med magen så finns många PLUS:

+++++Jag fick praktik på Hammarö kommun! Yey! En termin! Jag är SÅ glad… jag behöver verkligen ett break. I flera avseenden. Hoppas inget strular nu.

+ Frukostseminariet på studentkåren såg ut att floppa – men till slut: 30 personer i Kulturcafét till frukost och prat om sömn och stress. Universitetsprästen var superbra. Jättegulligt folk på studenthälsan verkligen! Fick en lista med tips för att få ordning på sömnen. Kanske publicerar dem sen.

+ Att träffa kompisar på stan och att träffa kompisar i morgon.

+ Julstämning och MYCKET SNÖ i Karlstad.

+  Träffa Rebecca så jag får kamela mig lite i mellandagarna.

Sen sist på SFS

Det blir lätt sena kvällar på SFS, men vi har blivit belönade med segermiddag. Stefan blev vald. Slutet gott allting gott… skulle man ju kunna tro. Men i morgon avslutas åsiktstorgen för verksamhetplanen, så det är dags för skönhetssömn. Vi hoppas på en fokusfråga om studenters rätt till heltid, fler lärarledda timmar, transparens i vad en högskolepoäng egentligen betyder i reell arbetsbelastning. Ciao!

Jo, förresten. Jag och Håkan har lyckats på ren tur lyckats tillskansa oss ett rum på Top Floor. Utsikt över hela stan. Man måste iofs vrida nacken ur led nästan för någon form av panorama upplevelse, men det är jävligt nice. Nåt som också är jävligt nice är höj- och sänkbara sängar med massageprogram. Top floor = top notch? Haha.

Sanningens minut på SFS FUM

Jag befinner mig i Göteborg tillsammans med Karlstads Studentkårs delegation till Sveriges Förenade Studentkårer. Det är ett spännande arrangemang, speciellt nu. Vi befinner oss i sanningens minut kan man säga. Just nu ska vi välja presidium för nästa år och från Karlstad är Stefan Björk nominerad till vice ordförande. Han är för nuvarande ordförande i Karlstad. Vi hoppas att det håller… hela vägen. Vi har Örebro med oss, samt Växjö i samarbetet. Coolt, Rebecca, din kår är riktigt bra.

 

Det var allt för nu, haha. Ja, eller vi såg och hörde Leijonborg också. Bah.

Det är mycket nu…

Valborg ska jag sent glömma, eller tvärtom. Glömma fort och begrava för gott kanske? Nästa vecka åker vi till Göteborg för SFS-FUM… Känns avlägset, men ack så nära det är. Sedan blir det jubileumsbankett, Studentkåren 40 år! Yay! Vi i VSF lyckades sänka priset med 100 kronor not bad. Hör ni mig säga att jag lyckades sänka priset är jag bara lite stursk för att jag lyckades övertyga en tjej jag inte alls trodde att jag rådde på. Lite självgod må jag vara i det fallet. Men det kändes roligt. Så ni vet hur det ligger till om jag myser till mig för mycket. Med det vill jag säga att det är roligt när någon man kanske inte trodde skulle hålla med, gjorde det och kom fram och sa det. Man blir liksom glad inuti. Men Vi i VSF lyckades alltså sänka priset, trots att anmälningsdagen var så nära mötet. Det är en principsak helt enkelt. Man kan inte ta ut vilket pris som helst av studenter.

Annars så vet jag inte alls hur jag har det. Jag känner inte efter. Orkar inte riktigt med. Jag ”måste” skaffa en praktik, skriva min c-uppsats och skaffe ett sommarjobb. Inget händer. Sedan händer det typ en biljon saker mer än det. Är detta livet kanske? Och så har man blivit invald i kårstyrelsen kommande verksamhetsår. Sa jag att det var mycket nu?

Leaving for… Bryssel!

You heard me! Det har hänt saker med mitt bloggverktyg. Jag måste testa det nu efter blogguppehåll. Jag letade igenom min gamla blogg och mindes Johan. Nån som läste min blogg då, för längesedan. Det är underligt det där, hur tid kommer och går. Tickandes förbi i sekunder man inte ens märker. Vatten under broarna.

Till helgen drar jag, Håkan, Tina och Karl till Bryssel. Tjoho. Jag ska mumsa skaldjur, belgisk choklad och våfflor, gå på museum om tecknade serier och konst. På måndagen och tisdagen blir det besök på EU-parlamentet, men vi har hela lördagen och söndagen på oss att se så mycket som möjligt av Bryssel. Nu kanske jag får bruk för lite av min förfärliga skolfranska.

 Idag har jag mycket för händerna. Jag måste skriva en ansökan och tiggarbrev till kommunen om praktikplats och vikariat. Sen ska jag skriva ett ännu mera desperat brev till posten och be om sommarjobb som vikarie. Om jag bara kunde hitta lappen med adressen. Jag kanske inte är världens mest organiserade människa, men jag kan när det gäller – och det är snart.

Annars har det hänt en del. Det har varit kårval och VSF gjorde ettbåde bra och dåligt val. Dåligt i förhållande till förra året och bra i förhållande till förutsättningarna. Men vi var en tapper skara som vägrade ge upp. Det måste räknas. 6 mandat. 6 starka mandat och 8 ersättare som vi kan stärka kåren med. Alla vet vilka som spelat roll i kåren 07/08. Alla vet. Håll det nära hjärtat. Vi spelar roll. Kommer spela roll.

 

Skam den som ger sig. Nu är det C-uppsatsen som gäller. Jag känner kvalen. Lite lätta svettningar bryter fram på min panna när jag tänker på det. Men det är bara att ta tag i skiten, vad ska man annars göra?

I natt jag drömde

- tja, att alla använde lunarstorm igen. Ja jisses.

- att jag bodde i kollektiv med alla från rättsen, pol magarna då. Vi hade katt. 

 Bedrövligt. Konstiga konstiga hjärna.

Nu är denna hemska långhelg snart över. Jag har int en njutit en sekund och vill ha mitt liv tillbaka å det snaraste. I morgon är det en träff med Karlstads Studentkårs samarbetskårer inför SFS-fum. Om det bara hade funnits något viktigt att debattera eller något att ta med sig från Karlstad delegationen hade det varit mycket enklare. Åh vad jag stör mig på människor ibland. Men, jag lägger åtminstone inte tid på att störa mig på andras intressen, om det inte skadar dem själva.

Lite underligt är kanske att det enda jag är sugen på efter helgen är ägg och godis. Jag överkonsumerade inte i år, kanske därav suget. Påskmust vore kanske också något. Ah, nåväl. Jag överlever. Dagens aktiviteter består av städning, hemtentaplanering, promenad och träning senare samt kanske även hockey. Funderar på att dra ihop en hemlagad pizza senare åt hockeyfanet här hemma… han ska ju döma fotboll idag också det lilla livet.

 Veckan ska dedikeras helt och fullt åt ett stycke hemtenta i metod till c-kursen i statsvetenskap och åt den ädla jpbbsökarkonsten. Allt för att slippa svälta till sommaren. Någon som har ett jobb i bakfickan?

Columbus.

I helgen var jag på Kent. Nu har jag varit på fyra konserter. Alla har varit bra sett till musiken, men i två av fallen har upplevelsen störts av taskig publik. Den här gången var det mycket bra. Förutom mannen som stod brevid mig och drack Jägermeister ur småflaskor som han sedan dumpade på golvet. Bra jobbat. Det var (tack gode gud) en bra blandning av gammalt och nytt, men som vanligt så smög det sig in nån skitlåt från Vapen och Ammunition. Men man kan inte få allt och de kunde väl gjort sämre val än till exempel Socker. Men jag fick höra Kevlarsjäl och det förlåter ju faktiskt nästan vad som helst. Jag kollade lite på t-shirts och annat. Det fanns förvisso en snygg för denna turnén, men priserna lockar sällan. Sen såg det ut som ett sånt där tryck som inte överlever mer än tre tvättar. Jag blir dessutom alltid lika förvånad över att jag kan alla texter, men jag sparade lite på rösten för inflyttningsfesten i kollektivet Gäddan.

 Kevlarsjäl , Columbus och Palace & Main från konserten följer här. Korta klipp, med usel kvalité. Men det ger en fin känsla tillbaka i magen.

 Det är många järn i elden som gäller. Men det är bra då hinner man inte tänka. I morse tränade jag och Suss en runda på gymmet så nu värker det så där på ett skönt sätt i armarna. En runda på stan ska hinna med innan det bär av mot studentkåren för ett förmöte inför SFS kongress i maj. I år ska vi åka till Göteborg. Jag tycker att vi allihop håller tummarna för att det blir bättre väder än det var på Gotland. Visby visade sig inte från sin bästa sida. Och Göteborg förresten, fan vad trist. Där har jag varit för mycket i mina dar. Släkt och vänner och hela baletten. Bara jag inte behöver hälsa på dem, det är väl inget fel på dom egentligen. Men mammas släkt med mormor och moster spelar i en egen division.

Anyway, man kanske skulle göra lite nytta? Eller?

Du har så rätt, så rätt

Läste just en liten artikel om Johan Ehrenberg som är huvudägare till ETC-koncernen. En tidning jag och Håkan prenumererade på en sväng. Han säger nåt som jag tänker allt som oftast:

”– Jag har kallats för en röd Stenbeck, men eftersom jag aldrig har haft några pengar har jag inte haft möjligheten att förråda mina idéer. Det är min värsta mardröm: att sitta på en massa pengar och bara lata mig, säger Johan Ehrenberg till SvD i augusti 2005.”

Du har så rätt, så rätt Johan. Det är min mardröm också. Att ha så mycket att jag inte vet var jag skulle göra det. Madrassen är full liksom, jag har råd att göra allt och kommer aldrig att längta efter något. Drömma om något.

Rational Choice Theory

Tillbaka till lite seriös kunskap. Metod, teori – puss liksom. Inte den där jävla korvstoppningen som de där i årsgruppen jag gick med innan ägnar sig åt. Inget ont om dem, men det vore bra om de var duktiga på nåt annat än att tentaplugga. No offense, jag tror att de är mer begåvade än så. Det är synd bara. Slöseri typ. Ja, slöseri med gott akademikervirke. I alla fall… jag har inte alls kunnat läsa ordentligt för att jag mått så dåligt av händelsen idag. Men vad gör man. Nu sitter jag här med min teoribok och får inte alls njuta av det intressanta jag läser om. Det stora måstet ligger som en tyngd på mitt arma huvud.

Jag har samlat mig lite, men det hjälper inte alla sidor jag borde ha läst. Men jag ska sluta gnälla och läsa  45 minuter till. Det ordnar sig. Det gör det alltid. Det är synd bara att det är ett grupparbete. Jag vill inte vara en belastning för andra. Inte sådana som jag inte känner så väl. Grupparbete ses av många som en plåga. Av mig med ibland. Men det värsta är ju inte att jobba ihop med andra utan att inte kunna använda sin egen studiemetod. Det har ju inte så mycket med själva gruppdynamiken att göra. Förutom att det senast skar sig på en kritisk punkt.

Oh dear

Idag hamnade jag i en jättejobbig situation. Jag menar, inte den där typen så att man bara blev obekväm… utan sådär så att det gjorde att man kände sig riktigt illa till mods. Någon har vridit och vänt på mina ord, backat upp mig mot en vägg. Ja, det är så det känns och det står jag för. Jag vågar också säga att jag inte förtjänade det. Punk slut. Men det är lätt att säga, svårt att göra. Det gnager och gnager. Jag som varit på nämnd hela dagen och behövde plugga nu. Det enda jag känner är hur örat är varmt av telefon samtal till personer jag lättat mitt hjärta för och hur jag inte kan sitta still utan måste röra mig hela tiden. Tankarna springer runt i cirklar i huvudet och jag vandrar runt. Snart blir det en sådan där rund ring i golvet efteråt där jag vankat av och an, som i serietidningarna.

Jag som just tänkt färdigt på mitt förra blogginlägg, kommer här med ett nytt i samma beklagansvärda stil. Åh, jag vill inte bekymra mig. Jag vill plugga, ha tid att träna och vara i fred. Inte jagas av tankar hit och dit. Av andra hit och dit. Jag har människor att bry mig om, plugg att göra och en kropp att ta hand om. Man vill bara skrika faktiskt. Det var inte jag. Det var inte jag. DET VAR FAKTISKT INTE JAG!

Tiden rinner iväg. Har samtal att ringa, sommarjobb att söka, PM att skriva, en vän att fira, människor att träffa, släktingar att hälsa på… ni kan ju alla upptagen-visan och har alla en del av den. Behöver knappast repetera texten till den allsången. Men för tydlighetens skull. Whatever. Och här, mitt i mitt liv som är upptaget som alla andras, dyker någon ner i mitt liv och min tid med… jag vet inte vad! Tjafs.

Hur kommer det sig? Att när man tror att saker och ting kommer att flyta. Planen håller, inga läckor i båten. Då kommer det saker haglande som asteroider från rymden och bränner ner och bildar kratar (det är sällan terrängen endast blir kuperad) som man måste klättra ner i och upp ur. NOG säger jag.

 Det här förstod säkert inte hälften av er till nittio procent, men det är okej. Men ni fattar grejen va?