06:45

Dagens väckningstid: 06:45

Snubblande nära att dra täcket över huvudet och skita i alltihop. Men nej… efter skummande av morgontidningarna, VF och NWT drog jag på mig träningsskorna och drog ut på en promenad, efter att ha pussat kärlek hejdå. Det var en seg runda.

Jag har hittills lyckats irritera mig sjukt mycket på Nyhetsmorgons inslag om bostadsbrist bland studenter, så himla ovärdig slutkläm.

Min morgon igår började mycket bättre, nya Elle trillade in och i den fanns en intervju med Mia Skäringer. Det var fantastiskt fint. Som om jag pratat själv ibland. Hon sa:

”Det sköra har blivit en styrka med tiden. Jag var tyvärr väldigt skör när jag växte upp. Det var kruxigt att vara Mia Skäringer då, men det kruxet har gjort att jag vet exakt vad jag ska säga nej och ja till nu. Dessutom har jag hela tiden varit väldigt observant på hur andra behandlar mig. Och även om jag inte alltid haft självrespekt nog att säga nej! eller stopp! eller jag vill inte! så har jag alltid iakttagit människor och funderat över varför de gör som de gör. Jag har undrat, inte bara tuggat och svalt.”

Mia Skäringer i Elle september 2009.

Jahapp. Det var det. Det fanns mer, men jag sparar det.

Idag: jobba + kåren.

FUM-BAKIS

Vaknade med ett krampaktiga tag om kudden. Nån rör sig brevid en i sängen. Nåt känns inte rätt. Huvudet dunkar. Vad fan hände igår?

Tja, jag kan lika väl utöka min mötesvokabulär:

1. Mötesmage: det krampaktiga tillstånd din mage befinner sig i efter 7 (11) kaffekoppar, nån macka här, en kaka där och resten av näringsintaget består av kårgodiset (alternativt annat profilgodis). Man känner sig uppfylld, på ett väldigt konstigt och inte särskilt positivt sätt. 2 byxstorlekar upp… man ser högst gravid ut.

2. Fullmäktige-bakis: en trängande huvudvärk, hur länge höll vi på? Vad sa folk egentligen? Vad röstade jag på, vem är jag? Hur var det nu igen… OCH VARFÖR funkar inte mentometerknapparna. Ångest är min arvedel. Mötesmagen jobbar fortfarande… Jag ska aldrig mer fumma!

Nåja, seså seså, det ordnar sig. Jag satt på möten mellan 08.30-23.00 igår. Liv? Någon?

Got that right!

Uppe med tuppen, Håkan skulle lussa och jag skulle dela ut julmust och bullar med studentkåren. Jag frågade mig själv mer än en gång vad fan jag gjorde uppe, men så var det. Har avhandlat frukost, lussedelning, gym och second breakfast (som hobbitarna). Nu inväntar jag far är rar och bror ror för inköp av present till lillasyster.

Min pappa gnäller alltid om att de vuxna ger presenter till varandra. Han tycker att man bara byter pengar och att julen är mest till för barnen i vilket fall. Detta speciellt under en period då det byttes chokladaskar et dyl. mellan de vuxna som barn byter bokmärken/hockeykort (back in the 90’s). Man kunde stapla askarna på varandra i skafferiet i stora högar och man hade choklad långt över nyår trots att familjen tjockade i sig så mycket det bara gick för att bli av med det hela.

Visst säger jag,  det är ju mest för att mellan vuxna som känner varandra väldigt väl har man kommit över den där artighetsgåvan som en chokladask faktiskt kan vara. Så jag förstår; det blir inte genomtänkt osv. Men en genomtänkt gåva är alltid roligare att få alltså menar jag att det är där problemet legat snarare. Ett exempel är när onämnd familjemedlem kasserade in 5 liter vin sammanlagt i julklapp… komiskt? kanske.  Genomtänkt och personligt? Njae. Så han har hälften rätt, hälften fel.

Han gnäller lika fullt och jag upprepar ett talesätt som Susanna brukar som ett mantra när han går igång: har man ingenting sagt, har man inget att säga i efterhand. Så pappa får väl helt enkelt pallra sig iväg och köpa en pall Alladin och dela ut till kreti och pleti och vara nöjd med det.

Rehab – och Praktikanten.

Ja, det känns verkligen som att jag behöver rehabiliteras. Haha… typ börja om från början. Var sjukt på G med träningen för 3 veckor sen sen strejkade kroppen ihop totalt. Jag känner hur det tar emot med plugget och allting. Skulle iväg idag men magen sa stopp. Ska försöka röja här hemma idag, vilket väl är minst lika värdefullt. Drar några hantelövningar och dammsuga vilt. Ska slå in Toves present och lite annat smått. Det är ju inte som att det saknas saker att göra, saker att ordna och folk att träffa! Men förutom mina missöden med magen så finns många PLUS:

+++++Jag fick praktik på Hammarö kommun! Yey! En termin! Jag är SÅ glad… jag behöver verkligen ett break. I flera avseenden. Hoppas inget strular nu.

+ Frukostseminariet på studentkåren såg ut att floppa – men till slut: 30 personer i Kulturcafét till frukost och prat om sömn och stress. Universitetsprästen var superbra. Jättegulligt folk på studenthälsan verkligen! Fick en lista med tips för att få ordning på sömnen. Kanske publicerar dem sen.

+ Att träffa kompisar på stan och att träffa kompisar i morgon.

+ Julstämning och MYCKET SNÖ i Karlstad.

+  Träffa Rebecca så jag får kamela mig lite i mellandagarna.

Dead and gone

 

********* WARNING: GNÄLL PÅGÅR *********

 

Alltså crazy days när Håkan reser bort:

Onsdag: Håkan går upp 04.15, jag med såklart. Ingen sömn. Status: Trött, no more no less.

Torsdag: bevittnar en olycka från första parkett på Bergviksparkeringen. Det var nog med skräck. Vaken till mellan 03.00 och 04.00. Håkan är en idiot i Ungern, vi är förbi det nu. Status: sömnlös, tröstlös, rastlös…

Fredag: Bra med filmkväll, tankad på cola och godis – vaken till 06.00 på morgonen. Status: glad för sällskap, vakar ändå, mer död än levande. Passerade trött för 48 timmar sedan.

Lördag: Orkar inte gå på stan. Orkar inte gå på fest. Mina fina kompisar. Åh, det var synd. Jag ville men orkade inte. Vakade en natt till. Gossip girl och The Hills räddade mig. Status: kroppen känns tråkig och småsjuk, typ död.

Söndag: Lite stan med Judit, väntar in Håkan. Tränar. Håkan kommer. Lilla kusinen på sjukhus. Jag åker och vaktar barn. Vakar en natt till. Somnar in vid 03.00-04.00.

Måndag: Lämnar barn på dagis och skola. Sover nattsömnen på förmiddagen. Krönte min trötthet med pizza och bakelse. Här är jag nu. Status: trött men glad zombie. Terrorveckan är slut. Haha, ingen sömn och 4 träningspass i kroppen. Nära lördagen var det nära att jag såg små tomtar, marsianer, rosa elefanter och myrornas krig rasade i huvudet. Ny vecka, nya tag… i morgon ska jag nog faktiskt läsa på universitetsbiblioteket efter föreläsningen.

Jag kasserade in idel finfina betyg på genus 1 i mailen idag och det gav mig kraft att tänka: åt helvete med den där jävla veckan. Jag kommer äga den här veckan i stället. Man behöver ju inte vara den man brukade vara. SÅ TJARÅ… för den här gången.

Are we human?

HEY YOU PEOPLE. Nä, nu får jag ge mig. Jag har ett sånt jävla driv efter träningen idag. Det var helt sjukt vad jag var fired up idag. Så äre, men träningen i morrn lär ju stranda bara för det. Men nothing can stop me now… LALALA. Nä, NU ger jag mig…

Hur som helst blev jag och mamma vittnen till när en man på Bergviks parkeringen nästan backade över en tants huvud. Mamma höll för ena (??? – don’t ask) ögat och jag skrek. En gång för att jag blev chockad när hon låg på backen, nästa gång illvrålade jag för att han fortsatte rulla bakåt och för att jag inte skulle hinna göra nåt innan det eventuellt var för sent. Det var ta mig fan på håret alltså. Mamma och jag hade första parkett eftersom vi satt i vår bil typ 5 meter ifrån. Pratade med polis och så… det gick bra i alla fall.

Nu har jag fått alldeles för mycket spänning för en dag… bra, dags för en bra bok tror jag bestämt. Frågor på det? Nä. Bra. Ciao!

Kent Box 1991-2008

Jag har ett problem dårå. Kent släpper en box med ALLT de gjort. [DRAMATISK KONSTPAUS FÖR ALLA FANS LÄMPLIG HÄR ANDAKT, AMEN, HALLEFUCKINGLUJAH] Jag vill ha den. Jag vill klicka hem den nu. Öppna den med darrande händer och blanka ögon. Förlora mig i tonårsminnen, skit som gjort ont, känna svettiga konsertögonblick komma tillbaka… Känna värmen på stadion och den vita konserten återigen, minnas lättnaden när man såg upp i himlen och hämtade luft och den euforiska känslan efteråt. En första kärlek och ett par varmakalla fingertoppar mot ryggraden. Håren står upp i flera minuter på armarna. Jag har hängt ut över broräcken, stirrat på svarta vatten under tomma nätter. Tänkt att fy fan nu drar jag härifrån och kräm och allt och så nära får ingen gå och hela schabraket. Pang bara och hjärtat brast om och om igen. Stunder på buss, många rundor på cykeln och timmar och åter timmar av promenad i regn och rusk. Allt det där ett band man älskar varit med om, kommer i varierande personliga beskrivningar såklart. Det beror på vem man frågar. Man vill vrida tillbaka tiden till stunder då inget var okej, det är nästan bättre än mellanmjölken man simmar runt i nu. Det var lättare när man var helt säker på att man skulle sjunka och slå i botten en gång för alla. Blickandes upp mot ytan.

Och så här går mitt huvud på. Jag är inte på en särskilt bra plats i livet nu, lite lätt ironisk sjungs det i högtalarna nu att man blir trött på ditt jävla gnäll. Ha, ja inte har jag alltid varit kompis med de därnia Kent inte… eh nej. Säga vad man vill om Jocke Berg men han har en sällsynt sinne för oavsiktlig timing. Det är lugnt, herr Berg talar om för mig det jag behöver höra. Lugn bara lugn…

Ja, redan när Susanna (tack!) sa att de skulle släppa den där satans boxen har den förföljt mig.

Darrande händer och blanka ögon.

Madeleine on tour. Kolmården, Norrköping, kloster, Gränna och Gustavsvik.

Många bilder blev det. Som utlovat:

DAG 1: Kolmården! 1. Är vi framme snart? 2. Entering Kolmården. 3. Omgivningar. 4. Varghängnet är första stoppet. Många vuxna hade ett mitt-i-naturen-moment till när hela vargflocken kommer mot oss. Tills ett barn skriver ”VARGARNA!” till dem. Eftersom de knappt rör en fena antar jag tt deras assimilering till livet bland människor är total. Det visar sig också att de så klart inte är föda i frihet utan är uppföda i hägn. Nåväl. Hade det varit vilda vargar måste de vart hörselskadade för att inte fly i motsatt riktning när ungen skrek. 5-7. Tigrarna som inte sov, de tvättade sig. Endast den sittande var i action-mode. Det var djuren siesta. Bäst i Tiger-world 1: jag envisas med att (högt och ljudligt) kalla tigrarna för lejon. Inte okej. Bäst i Tiger-world 2: jag blir livrädd när en tiger ryter åt mig. Ur en högtalare. Som man gömt i en port. Jag tänkte i ett halvt ögonblick att jag skulle stämma Kolmården för emotionellt lidande. 8. Delfinshow som til 75% bestod av Markoolioshow på video. 9-12. Apor. Enzo, enorm gorilla och schimpansen Madeleine. Släktträdet var roligt. De var gamla schimpanserna och en var ju faktiskt född i frihet. 13-14. Zebraskrev och Zebror i helfigur. Man kunde ju tro att Håkan inte her en egen dingelidong när han är så fascinerad av andras. 15. Ingen jävla aning, Håkan som fotar nu igen. 16. TIMON. 17. Mest showiiga djuren i parken. Jag vill kalla dem sjölejon, det är det ju inte men jag har mentalförvirring i skrivande ögonblick. Jag återkommer.

Dag 2: Vreta klosterkyrka, Alvastra kloster, Vadstena , Rökstenen och ett besök i Gränna. 18-25. Vreta klosterkyrka, klosterträdgården (or whats left of it). En grav i kyrkan och lite coola effekter av gammalt bygge. Ja, jag imponeras alltid. Inte fan hade de maskiner heller. Vreta klosterkyrka klarade sig undan det mesta utav nedmonteringen ledd av Vasa. Tydligen mest på grund av en skyddande klosterbunden släkting till kungen. Kul för eftervärlden må jag säga. Vi kollade en del ruiner, om de ens är värda att kallas det. Som St: Ingrids och St: Olovs kloster som det knappt fanns några konturer i marken kvar efter. Jag gillar att kolla på sten. 25-26. Goda mackor gjorda av söta barn. Man fick ducka för att komma in i caféet och barnen var himla söta. Godaste mackan! Håkan är en poser 4-EVAH! 27-32. Bjälbo. Håkan har läst Arn och sprang upp för trapporna som en liten iller. Jag fick svindel i den första. Där fanns ju åtminstone nåt att hålla sig i. Kultur-och fritidsnämndens sektion däremot räds intet när kulturen lockar! 33-40. Vadstena och Heliga Birgitta. Köpte en liten helgonild till mamma, åt en god lunch. Fick en historisk-overload och sa att jag ville hem. Såg Vadstena slott och ändrade mig illa kvickt. Håkan fick stå på bromsen. Man ser på min bestämda min trots kallt väder och osminkat ansikte att jag i mitt förra liv måst ha varit en slottsherre. Jag borde blivit antikvarie… riksantikvarie… mmm. 41-45. Alvastra klosterruin. Precis som vid Vreta kunde man ju här ana sig till hur saker och ting en gång såg ut. Man kunde följa rummen och se hur det var format. Det fanns till och med rum kvar. Nu var jag mätt på sten… 46-47 MEN INTE HÅKAN… han skulle se rökstenen. Men den mystiska texten. 48-50. 50-tals café i Gränna. Många polkagrisar blev det. Jag köpte en polkis till Susanna med cherrys på, Håkan ville köpa en med tequila-smak. Jag tyckte att han skulle vara snäll… Till oss valde Håkan med ingefära smak. Årets nedköp.

Dag 3: Hemma snart… Först vevar vi runt i olika sportbutiker för att skaffa mig en i mina ögon bättre bikini för ändamålet: Gustavsvik. Håkan posar. Jag är exalterad värre. Slår halft ihjäl mig i Vildforsen. Simmar 1000 m. Träffar min gamla filosofilärare. Han i shorts, jag i bikini. Ej nöjd. Efteråt shoppar vi livet ur oss på Lager 157, 13 plagg för 1400.  Varav ett var från Merde! och kostade 400… yey!

I dare you

Har allt mellan 0 och 75 träffar. I dare you: kommentera.

Annars har opponeringsveckan avklarats med god stämning i klassen som stadigt sjönk. Inte på grund av oss utan på grund av två examinerande lärares underliga beteende/slarv. Nu ska jag bena i detta. Det måste finnas någon form av reglemente för hur man får bete sig som examinerande lärare och ordförande för ett seminarium.

Jag är så trött och uppgiven på dem. Jag höll på att bränna ut mig nu igen. Jag somnade ifrån en lektion i onsdags. Helt inriktad på en annan dag. Varningsklockorna har ringt, men jag skulle in med min uppsats i tid. Ibland känner man apatin komma smygande över axeln som en mörk skugga. Men en del skratt och leenden kan få en att orka nån centimeter till, men det var nära att det tog stopp den här gången. Som när jag gick från gymnasiet till komvux till univeristet och sen flippade ur under sommaren. Nåja, det är bättre nu. Men det gör mig bedrövad att jag måste skriva till kursansvarig och be henne om ett möte eller nåt sådant.

Opponeringsveckan är här.

Idag inledde vi opponeringsveckan med Frida (den kommer också avsluta med Fridas opponering på en annan uppsats). Början och slut är alltså Frida. Opponeringen kändes som ett utandning och man hoppas på att det fortsätter i den här stilen. Opponeringsordförande såg nöjd ut, och jag passade på att anteckna hans input åt Frida. Ojoj, vilken kunskapskälla för hennes ämne. I morgon opponerar jag och blir opponerad på, samt ska bevista två seminarier. Sedan ska jag gå på en föreläsning… eller nej, det ska jag inte. Den var idag och den har jag minsan vilat bort. Nåååja, jag har det tufft faktiskt.

Nu ska jag förbereda min opponering. Med att gå en runda runt Herrhagen och ignorera min ångest. Jag har läst den en gång noga och nu behöver jag bara följa anvisningarna. Borde inte vara så svårt, eller?!

Som jag brukar säga, WHIS ME LUCK!

På fredag kommer jag och Frida titulera oss som statsvetenskapens värsta vinfyllerister, nån som är med och firar? Frida lovar att inte vara dryg mot kändisar och fråga om folk är Gay och jag lovar att försöka att inte vara ful på kort och inte röka ett helt ciggpaket bara för att jag har ett i handen, halva räcker. Okej? Deal? Vi är egentligen fina människor, särskilt Frida, vi bejakar bara våra andra sidor också. Faktiskt.