You are currently browsing the monthly archive for oktober 2009.
Jag kommer dö Excel-döden innan jag lämnat in i morgon… varför höll jag inte öronen öppna på datorkunskaps lektionerna?
… när man kan plugga häcken av sig för att det är (snällt räknat) 3 dagar kvar till inlämning?!
Helst skulle jag vilja ligga och ”götta” mig, som den här korven gärna gör:
Vad vore väl högskolestudier utan mutor.
Ni behöver inte oroa er, jag ska varken dricka upp hela flaskan eller äta hela kakan. Men hur det blir med innehållet i skålen återstår att se…
Datorn är detsamma som ”death of relationship”. Här sitter vi, två 2000-tals människor, mitt emot varandra vid köksbordet uppkopplade. Nåja, så dramatiskt är det kanske inte… Och inte har vi lan heller. Däremot stod vi knappt pall för det ultimata testet på samarbete: montering av IKEA-möbel. Jag gick som jag noterade på facebook genom alla stadier av IKEA:
”Madeleine har varit på IKEA… gåt igenom alla IKEA-stadier, ikea-glad, ikea-hungrig, ikea-förtvivlad, ikea-förvirrad, ikea-oekonomisk… nu har vi bara monteringen kvar. Då kommer jag vara IKEA-galen…”
… det är ett satans otyg. Så fort jag är ledig så packar kroppen ihop och stänger butiken. I morse vaknade jag med ont i halsen – så klart! För idag skulle jag ju gymma, städa, fika med svärföräldrar, plugga, göra enkäter… osv. Nåväl, nåväl. Idag gnäller jag – i morgon är en ny dag. Är inte ett dugg avundsjuk på Suss som är i Egypten… inte alls 
Fredagskvällen spenderade jag och Håkan i Lindfors hos mamma och pappa. Vi fick kycklinggryta, klappa katter och hundar, spela Alfapet och Geni. Det var mycket trevligt. Efter ett tag blev situationen allvarlig och Håkan kallade pappa för gubbdjävel under spelets gång… men det skrattade glatt. I Alfapet lades också ord som neger och fis… sen tyckte jag att vi kanske skulle gå över till Geni i stället.
Det var ett riktigt busväder så vi beslöt oss för att släppa in isbjörnen. Hon var så glad att komma in så hon såg i kors (kolla närmre på bilden) och så kär i Håkan att han fick använda henne som huvudkudde. För att förklara det stora i detta ska jag understryka att hunden inte pussas eller blir närgången på så vis i onödan. Håkan och Lovis låg såhär redan i somras i gröngräset ute i hundgården. Undrar vem som känner sig mest hemmastadd… kanske får bygga en liten koja åt Håkan i sovrummet…
Annars var allt som vanligt. Dum-dum (som sitter på stolen) bet mig efter att ha hälsat på mig lagom vänligt enligt hennes tycke och
smak. Den lilla trefärgade nykomlingen var en mysig sak som också fann sig tillrätta hos Håkan. Den långhåriga kolsvarta fick man ingen vettig bild på, man kan knappt se vad som är fram och bak på den. Nisse var den kärleksfulla love-doctor-posern som han alltid är – med blicken rakt in i kameran…
Här har vi en del sköna bilder från kvällen – mest på katterna så klart! Ja, och isbjörnen of course!
Håkans nya grej är att köpa blommor till mig.
”För att stödja torghandeln i Haga”…
Jaja, jag tror åtminstone att han gått och blivit sentimental…
Det låter ju bättre så ändå…
…look at the size of that thing. 4 kg kålhuvud.
Jag tog det minsta. Det är tungt med säsongsgrönsaker.
Jag plockar och plockar med partiarbete… Jag säger då det, det kostar på att delta i den demokratiska och politiska processen. Jag har det ju till och med som jobb. 10 %. Inte nåt att skryta med direkt, men jag lägger säkert motsvarande en halvtid på politiskt arbete, om man i det räknar in kårarbetet som politiskt arbete. Jag tycker ju att det i mångt och mycket innehåller samma beståndsdelar. Mötesverksamhet, påverkansarbete, utåtriktade aktiviteter, medlemsvård, inläsning osv osv osv
Hela min lite uppgivna ton (som ni hade förstått att jag har om jag pratat direkt till er nu) kommer sig av att jag i 60 minuter ägnat mig åt att lyckas och misslyckas med att lägga upp händelser i kalendarium och protokoll i filarkiv på partiets lokalförenings hemsida. Så mycket engagemang och kraft som går åt till sånt här! Men så är jag ingen talare eller ministeraspirant och då gör man såna här sysslor och håller käften. Det blir liksom värt det, för det ÄR värt det, när folk blir glada för att det är gjort. Man kan säga att arbetsglädjen kommer retroaktivt. Och i glädjeruset tar man på sig liknande uppgifter igen och så går det om.
Sådan är mekanismen som snurrar det demokratiska hjulet… från ett annat perspektiv. Bakom varje framstående politiker står ett hav av såna som jag. Som uppdaterar kalendarium, lägger upp protokoll osv.
Det ni.
