Paparazzi

STORSTÄDNING PÅGÅR. Jag har ett motto när sådan äger rum: NO REGRETS. Här åker prylarna ut på löpande band. Jag hatar bagage, men är väl medveten om att jag är som en björn som sparar inför vintern och har jättesvårt för att släppa grejer. Så när det väl gäller slänger jag först och tänker sen… och ärligt talat, det är sällan man saknar det man slängt. Soundtrack till detta är Lady Gagas Paparazzi. Snyggt.

Crash and burn

Nu har kroppen krånglat i en vecka, jag önskar att den bara kunde crasha så att man kunde komma tillbaka. Gjorde en kort tur till stan och tvingade i mig mycket god lasagne men fick snabbt inse mig besgrad. JAG VIIIIIIILL massor av saker. Jättekonstiga kroppen. Sitter här och missar årets enda uppsättning av Jubel 2008. Stackars Håkan, stackars mig, stackars alltihop. Jag vill vara med mina kompisar inte sitta i den här -förvisso nya, bekväma, rymliga, snygga, underbara – soffan hela veckorna. Magen klarade i alla fall av en sittning med Alicia igår. Man får vara glad för det man får, inte för det man inte klarar av. Men… jag hade ju försås helst hängt med kompisar och frågat dom mer om deras liv. Man missar rätt mycket från den här soffan ändå. Miss you ”friends of Fez”

Dead and gone

 

********* WARNING: GNÄLL PÅGÅR *********

 

Alltså crazy days när Håkan reser bort:

Onsdag: Håkan går upp 04.15, jag med såklart. Ingen sömn. Status: Trött, no more no less.

Torsdag: bevittnar en olycka från första parkett på Bergviksparkeringen. Det var nog med skräck. Vaken till mellan 03.00 och 04.00. Håkan är en idiot i Ungern, vi är förbi det nu. Status: sömnlös, tröstlös, rastlös…

Fredag: Bra med filmkväll, tankad på cola och godis – vaken till 06.00 på morgonen. Status: glad för sällskap, vakar ändå, mer död än levande. Passerade trött för 48 timmar sedan.

Lördag: Orkar inte gå på stan. Orkar inte gå på fest. Mina fina kompisar. Åh, det var synd. Jag ville men orkade inte. Vakade en natt till. Gossip girl och The Hills räddade mig. Status: kroppen känns tråkig och småsjuk, typ död.

Söndag: Lite stan med Judit, väntar in Håkan. Tränar. Håkan kommer. Lilla kusinen på sjukhus. Jag åker och vaktar barn. Vakar en natt till. Somnar in vid 03.00-04.00.

Måndag: Lämnar barn på dagis och skola. Sover nattsömnen på förmiddagen. Krönte min trötthet med pizza och bakelse. Här är jag nu. Status: trött men glad zombie. Terrorveckan är slut. Haha, ingen sömn och 4 träningspass i kroppen. Nära lördagen var det nära att jag såg små tomtar, marsianer, rosa elefanter och myrornas krig rasade i huvudet. Ny vecka, nya tag… i morgon ska jag nog faktiskt läsa på universitetsbiblioteket efter föreläsningen.

Jag kasserade in idel finfina betyg på genus 1 i mailen idag och det gav mig kraft att tänka: åt helvete med den där jävla veckan. Jag kommer äga den här veckan i stället. Man behöver ju inte vara den man brukade vara. SÅ TJARÅ… för den här gången.

Angående…

…Piratens Beska så är det nån som supit upp den, exakt var och när är oklart. Vilket säkerligen också var vad världen blev för den eller de som drack upp den – oklar. Haha.

… kvällen kommer fina flickor. Jag tror minsann att jag ska baka en kladdkaka. Eller dammsuga. Hm. Kladdkaka eller dammråttor? Tough. Det kan bli båda, ska slå till på nån lightvariant på tasteline. Nya saker är till för att prövas. Inte för att jag riktigt vet vad som är light med nåt som innehåller 1 dl sirap och 1 dl socker. Det hänger på smöret gissar jag. Nåja. GÖTT MED CHOKLAD.

Are we human?

HEY YOU PEOPLE. Nä, nu får jag ge mig. Jag har ett sånt jävla driv efter träningen idag. Det var helt sjukt vad jag var fired up idag. Så äre, men träningen i morrn lär ju stranda bara för det. Men nothing can stop me now… LALALA. Nä, NU ger jag mig…

Hur som helst blev jag och mamma vittnen till när en man på Bergviks parkeringen nästan backade över en tants huvud. Mamma höll för ena (??? – don’t ask) ögat och jag skrek. En gång för att jag blev chockad när hon låg på backen, nästa gång illvrålade jag för att han fortsatte rulla bakåt och för att jag inte skulle hinna göra nåt innan det eventuellt var för sent. Det var ta mig fan på håret alltså. Mamma och jag hade första parkett eftersom vi satt i vår bil typ 5 meter ifrån. Pratade med polis och så… det gick bra i alla fall.

Nu har jag fått alldeles för mycket spänning för en dag… bra, dags för en bra bok tror jag bestämt. Frågor på det? Nä. Bra. Ciao!

Mhm Aha

Ja, nu måste jag studsa tillbaka från gårdagen och vara pigg som en lärka till käraste lill-bäckis födelsedagskalajs. Har fina presenten i en kasse (som Sigge bitit lite i, kattskrället) och behöver bara fiska upp humöret från botten av vattenpölarna utanför fönstret. Har en flaska Absolut Ruby Red i skafferiet och en flaska rött på lut. Är ingen duktigt spritdrickare, men det går bra om jag inte redan är på lyset. Det är ju då man, som bekant, får en massa ”goda” idéer. Det reder sig väl, ska ta mig en rejäl återställare vid sextiden. Be en bön alla, be en bön… Madeleine och tvådagars är en dålig mix, men bakfyllan klär min cynism. Jag sitter här under en filt och är småironisk för mig själv.

 

Bakfyllor påkallar att man återupptar en kommentar från Lars som härstammar från gamla bloggen och en gammal bakfylla:

”Jag dricker aldrig – mer än i vetenskapligt syfte. Jag brukar testa olika hypoteser. T.ex. huruvida ”lagen om fyllans fem stadier” verkligen stämmer.

”Det skall vara ett tydligt mönster i fyllan:

1. Man blir ”listig”… Man kan snacka med vem som helst, om vad som helst.
2. Man blir snygg… Snygg och listig – wooha!
3. Rik – Jag bjuder…
4. Odödlig… ”flytta på dig…för fan…”
5. Osynlig – jag gör vad jag vill, ingen bryr sig om mig… hm… ingen ser…”

Törr

Törr dag. Törr morgon. Ska släpa mig till duschen snart. Har inte orkat öppna böckerna i genusvetenskap än. Ny delkurs, bara två examinationer. En pressande uppgift. Obeservationsuppgift, helst ska man inte känna objekten. Hade en massa goda idéer som grusades. Skulle vara gött att komma till en ny grupp… kanske ett tjejgäng man inte känner och göra observationen. Som en fluga på väggen på en förfest eller nåt. Skulle ge en del intressanta uppslag. Ja ja ja… önskningar och åter önskningar. Lite lurigt med obeservation… känner mig som en statsvetenskaplig akademisk fyrkant som bara kan göra saker på ett sätt. PINSAMT! Varför kan jag inte bara vara lite lös i kanterna!

Att ljuga i sömnen

Igår kväll, vi skulle upp till gymmet idag.

Jag: Har du ställt klockan?

Håkan: Ja. Klockan sex.

Jag: Okej.

När vaknar vi tror ni? I morse påstod han att han glömt att ställa klockan. Mhm?

Barack Obama

Det man inte vågade tro på hände! USA har valt en svart man till president.

Jag skrek JAJJAMÄN mot TV:n lite tidigare under morgonen när det var klart och nyss under Obamas segertal grät jag floder… eller gråter fortfarande. Hahaha, jag sa till Håkan att jag måste ha varit afroamerikan, demokrat och amerikan i mitt förra liv. Och lite för att jag tänkte på älskade Melissavännen som är där!

Jag jagade upp mig själv halv fem i morse med mottot: när mina barnbarn frågar ska i alla fall inte jag har missat ett historiskt ögonblick för att jag LÅG OCH SOV! Håkan kom också, jag vet inte om det var argumentationen som blev avgörande för honom…

Obama: YES YOU CAN!

Free at last

Jahaja. Här sitter man. Mitt i mellanmjölken. Jag har lämnat in allt precis på mållinjen som vanligt. Sliten, kanske utbränd. Jag förnekar vildsint. Idag är jag mellan kurser eller mellan examinationer. Fri alltså. Vad gör jag?

Det kliar i göra-fingrarna och fixar-benen. Jag tar en klunk gott kaffe och smackar ljudligt för mig själv efteråt. Tittar mig omkring. Funderar på att läsa VF som kom i morse. Premiär. Min absoluta favorit på avdelningen för statsvetenskap talar USA-valet. Nåja, det finns ju kvar. Tar en klunk kaffe, smackar ljudligt.

Kul att vara ledig…                                ?