När man blivit så stor som jag (hehe) – inte bara på längden och bredden – så får man köpa presenter till sig själv. Kära vackra lilla du, med stjärnor på, vill du bli min? Jag hoppas att jag kan segla runt i den på min födelsedag. Jag är alldeles säker på att vi skulle trivas tillsammans, och passar vi inte ihop så är du säkert fin på någon annan. Då är det inte du, det är jag. Vill du blir min innan 15/8? Det hoppas jag, fina söta klänningen.
… som man önskar att man ägde en ordentlig resväska. Inte för att jag ska vara borta i fyratusen år, utan typ fyra dagar, men ändå känner jag att den där uslaste bland usla sportbagar jag äger JUST AIN’T ENOUGH. Den ser ut som en likstel barbapappa där den ligger uppskuffad, upp-puffad och uppfylld på min säng och jäser. Bastard! Det här duger inte, jag ska ju till Norrland. Hur ska jag få ner min ren?
Då var det sagt. När jag tröttnar på att panikplugga mitt i natten kommer jag slänga upp några bilder på ett gäng mycket slöa tigrar (som jag envisades med att kalla för lejon genom hela TIGER world på Kolmården) som jag och Håkan besökte på mini-semestern. De var fina i alla fall, lej… öh eh tigrar.
Jag har slängt mat för hundratals och åter hundratals kronor.
Jag har köpt ny mat för niohundra kronor.
Jag har köpt burkar som sluter tät och förvarar bra för minst 700 kronor.
Jag har tvättat mer än halva köket med ättika (24%).
Mamma har varit en ängel.
Detta var vad som klarat sig i skåpet: te, ett pkt fullkornspasta, 1 pkt kaffe, 1 burk kakao, 5 tetrapack tomatkross (djuren gömde sig i paketens veck), ett par konservet, 2 kg socker… ja och alkoholen. Jag slänge HUR MYCKET SOM HELST. Jag som bakar och lagar mat så mycket. Fy jävla fan alltså.
Jag har haft skadedjur i köket. Jag har jobbat med detta sen elva i morse. Jag är inte klar än. Jag är helt stel i ansiktet för att jag har f ö r s ö k t ta situationen med jämnmod. Jag har lyckats okej, därav det stela ansiktet. Faktum är att mamma gjort mycket och jag har suttit och stirrat en del och sett hundralapparna liksom singla ner i sopkasse efter sopkasse. Om de inte är borta om två veckor får anticimex komma. Som tur är har bostadsbolaget avtal med dem så att kalaset blir gratis för oss… på ett sätt i alla fall. Jag försöker att inte gråta, för det är verkligen skitjobbigt, dyrt, onödigt och oundvikligt. Anticimex hade sagt till Håkan att även om livsmedelsproducenterna blivit bättre med matvarorna de senaste åren så finns det inget sätt att egentligen skydda sig motskadedjuren. Temperatur och omgivning så klart, och städning men det finns inte mer att göra än att hoppas att det inte händer en själv tydligen. Jag har ett seminarium i morrn jag kunnat förbereda mig 0,0 för… jag ska säga som det är till dem. Jag orkar inte gå dit. Jag får prioritera att duscha köket med rengöringsmedel och annat i morrn också innan jag sticker på möten och middagar.
Ja, varför skriver jag detta då. Ja, jag är jävligt ledsen, det känns jävligt äckligt och onödigt. Det enda som var bra med den här dagen var att träffa fina Elsa med mor och far på Ica Maxi. Alltid något. Jävla skitdjur.
Frågan är kanske inte så mycket som vem som sett till att den hamnade där, utan kanske mer om att jag faktiskt hittade den där. En mini-fish, ett litet torrt snacks som snabbt blir degigt och intetsägande i munnen. Jag vill påminna mig att den som var mest besatt av dessa var Susanna. Men… vad gör denna ensamma mini-fish bakom mitt skrivbord?
Over and over är precis hur jag lyssnat på Hot Chips ”Over and over” på deezer.com. Helt omöjligt att sluta. Just nu läser jag en bok för kursen som heter ”Puzzle of God” som är mycket intressant, jag ska skriva lite om behovet att påvisa Guds existens innan dagen är över, och i morgon religions/livsåskådningsperspektiv på arbete. Man går inte sysslolös i alla fall. Ikväll kommer Elin och kollar på film. Bio-Madde erbjuder American Gangster idag som levererades av lovefilm.se. Inget passar bättre i det här vädret, som det pissar och regnar utanför fönstret.
Jag tackar och bockar för billiga hotellpriser med Mecenatkortet. Håkan och jag hade tänkt dra till västkusten under nästa vecka men fick låta dessa planer frysa inne. Gothia Cup smulade sakta men säkert sönder dessa planer. Men vi bestämde oss i stället för att dra i motsatt riktning… typ. Vi ska bo på hotell i Norrköping, kolla djur på Kolmården och trava runt klosterruiner och annat i Vadstena. Inte mig emot. Frågan är om Håkan får med mig hem från Vadstena sen… NERD. 650 drygt per natt för två personer. Hotellfrukost here I come! Stora gamla stenar here I come! Det enda man saknar nu är en redig kamera, fast vi kanske ordnar det med.
Nu ska jag vara huslig och laga mat åt min man. So bored. Så jag ska träna… IGEN. Har i och för sig försökt igår med utegympan och man kan väl säga att jag har bevisat tesen att mina skor är odugliga. Det enda de duger till är att gå till. Inte undra på att det känts som om någon skurit mig längs med underbenen efter att jag sprungit och fotsulorna känts som om man misshandlat dem. Ajsingen säger jag. Gympan går ju bevisligen fint med mina inneskor. BILLIGT med nya skort va, BILLIGT. Not. Nu ska jag sura nån annanstans, framför spisen förslagsvis. Ansökningstiden för förrförra inlägget ligger fortfarande öppen… haha stackars Elin nappade i alla fall.
Hare!
Ja, en sån där Junk Food t-shirt med Little Miss motiv… jag tror att det får bli en litte miss stubborn, little miss curious eller litte miss chatterbox. Jag kan inte riktigt bestämma mig för vilken som passar mig bäst. Det här var dagens ytliga… men ni vet hur man ibland tänker på en sak man vill köpa, riktigt mycket. Men själva logiken faller på att man är rädd för att när man köpt det kommer det inte alls att vara lika spännande längre. Hänger ni med? Det är ju som en vis person (som jag glömt vem det var) sa att en del saker är fina där de hänger/ligger/är. Punkt slut. Elin, du behöver inte oroa dig – jag tänker inte heller nu börja modeblogga 
.
Little Miss Chatterbox från Nelly.se, Little Miss Stubborn, Little Miss Curious, Little Miss Naughty, Little Miss Bad, Little Miss Trouble, Little Miss Sunshine eller Little Miss Helpful från Megastore.se.
Eller okej, problemet är kanske snarare att jag inte alls kan välja. Det finns bossy, shy och en del andra också. Jättejättefina verkligen. Åh. Jag behöver uppenbarligen något att göra, se inlägget nedan…
Jag har då inte varit aktiv på senaste tiden. Jag har varit så trött så trött. Lågvattenmärket var när jag höll på att somna framför skärmen på den bärbara datorn. Bokstavligen. Jag hade kunnat somna och ramla av stolen utan att märka det. Det har varit turbulenta veckor, men jag är ganska tyst. Det kan ju vara så när man inte riktigt vet hur man ska säga något. Men nu är jag rätt pigg och umgås gärna.
Jag, Madeleine, kan tänka mig att:
[ ] gå på gratisgympa på friskis
[ ] gå på annan gympa på friskis/gymma/göra bort mig på ett aerobicspass
[ ] dricka öl, ett glas rosé under ordnade former
[ ] dricka sprit, öl, många glas vin under Oordnade former
[ ] ligga på en gräsmatta och titta på moln/ha picknick/filosofera/ge goda råd/hålla käften och lyssna
[ ] reashoppa skit man (inte) behöver
[ ] ta en kaffe/soyalatte på valfritt fik/äta lunch
[ ] vara en fin vän en sån där sjukt dålig dag
[ ] jag är villig att göra bort mig om vi skrattar så vi har ont i magen efteråt
[ ] grilla kan jag stå får, sola kan jag också men bada får du göra själv
[ ] ha uteplats-häng och prata bort en timme eller sju
[ ] jag är billig i drift, men skämmer gärna bort dig och bjuder på mat
[ ] spelar gärna spel om du är en måttligt dålig förlorare, för det är jag
[ ] jag kan tänka mig att åka i väg, stanna kvar
Sådär ja. Fyll i din ansökan så lovar jag att återkomma med en offert.
MAN HAR INTE ROLIGARE ÄN MAN GÖR SIG, SOM NI SER.
