Amen vad tror ni händer mig utanför vattenhållet (hagahallen, haja ökenrelevansen) – jo det som händer är att jag möter del 1 i min opponentduo. Ja ni hörde rätt, de fick inte bara skriva uppsats tillsammans utan också opponera tillsammans. Men jag hänger inte läpp, jag sa till henne att de fick vara dubbelt så snälla, också verkade hon glad för att det jag skrivit anknyter till hennes uppsatsämne. Alltid något. Vi var överens om att det egentligen bara handlar om att lämna sin text till någon som kanske skulle hagjort på ett annat sätt. Grejt säger jag, vad säger ni?
Jaha, denna vecka har jag alltså en uppsats att opponera på, en uppsats som någon ska opponera på (mine, my own, my precious) samt fem andra seminarier innehållande uppsatser jag borde åtminstone (tydligen) bör ägna en timme åt, s t y c k alltså. Jag hänger inte läpp här heller, utan säger bite me klockan för jag har även kursstart denna vecka. Ja man har ju inte bara spurtat in en uppsats, utan också blivit arbetslös. [insert ångest here]. Så jag läser sommarkurs, vilket iofs är intressant. Jag konstaterade efter kort överläggning att om jag håller styrfart tills nästa vår då jag är klart kommer jag — håll i er— ha pluggat non-stop utan lov och sommarjobb sedan hösten 2006. Hahaha. Sa jag att jag inte hänger läpp?
Min nya kurs är en kurs i religionsvetenskap så mina arbetslösa somrar kommer iaf resultera i en termin religionsvetenskap att stoltsera med, ja sammanlagt då. Det gör mig lite varm i magen, och jag är duktig på det hitills. Idag pratade vi om att alla har en livsåskådning. Vi talade om vad som kan ge andlighetskänslor och upplevelser av att något är heligt. Om det så är Gud, en promenad i naturen eller om det rent utav kan kännas så när man knäpper av mobilen, lutar sig tillbaka i solstolen och öppnar en kall öl. Det kommer bli bra detta. Sen visade det sig iofs att kursen är värsta minglet med Josefs härliga andra hälft samt Judits gulliga vän Sofia. Sen dök det upp en tjej i Aliciaformat som mycket väl kunde vara Alicias bortadopterade tvilling. Det hängde på ögonen det såg jag. Men sen blev det bara mer och mer scary när det visar sig att hon läst psykologprogrammet i Örebro. Men hej konstiga-väldigt-lilla-världen, typ.
Men tja… sommarn, här kommer jag!
(Ska bara överleva sju seminarier först)
1 kommentar
juni 10, 2008 kl 11:33 f m
Låt mig träffa henne! NU!!