Ibland blir jag verkligen behandlad som en vuxen. Men det gäller visst bara ibland.
Men skit samma. Det är ju så med allt som gäller mig, menmen. Ibland barn, ibland vuxen. Men bara vuxen när det är bra för andra. Nu ska jag dyka ner under täcket och glömma att jag finns en liten stund.
Hoppas Håkan kommer hem snabbt från fotbollen.
———
Jag är sjukt ledsen idag. Jag vet faktiskt inte vad det är. Det är nog en massa saker jag aldrig får prata om.
Det är ingen annans fel riktigt, fast ändå är det så. Det är inte riktigt mitt fel heller, men ändå är det så.
Jag tror ni hajar, och har känt så också.
