Fredag var dagen då Elsa kom till världen. Stefanie blev första mamman i bekantskapskretsen och första lilla familjen. Det var den efterlängtade dagen då Frasse blev av med det väsentliga av ballen och vi blev av med en ylande ungkatt. Det var dagen då jag gick på min sista uppsatshandledning i statsvetenskap och får veta att jag kommer att gå upp med min C-uppsats på uppsatsseminarium v.24 och att jag kommer att trycka den i 12 ex (12*ca47sidor). Jag insåg också i sommarvärmen att jag eftergodkänd uppsats kan ta ut en politices kandidatexamen i statsvetenskap. Det hade jag glömt. Det var dagen då Susanna också fick klartecken att forsätta med sin b-uppsats. Det var dagen då jag rullade ner från universitetet med lätta tankar. Sjöng med till Martha & The Vandellas ”Dancing in the streets” och klappade takten på cykelstyret. Det var varmt i luften, varmt i våra hjärtan. I stora och små. Jag bjöd på mat och fick fint sällskap. Fuskmojitos och rosa drinkar med björnbär i under vårt parasoll. Kvarterets största, no doubt. Det var det goda livet. The Madde side of life, för att vara slogantjuv och egentligen cyniker. Men det är jag mest i humorn, när allt kommer omkring.
Nu peppar vi på en fin förlovningsfest i kväll och hoppas att de kommer att vara förlovade så länge att vi får skåla för lyckliga i alla sina dar i framtiden.
Sparat under: Me! Me! ME! — burningcars @ 1:58 e m
INTE VI! INTE VI!
Frida har ångest inför handledningen säger:
Säg nåt pepp!
Madeleine säger:
Nåt pepp? Du är smart och snygg. Vem behöver en c-uppsats när allt kommer omkring?
Madeleine säger:
Det var nummer 1
Madeleine säger:
2, vem bryr sig om vad alla andra tycker så länge man kan står för sin åsikt och sina val?
Madeleine säger:
3. solen skiner, no worries, all smiles
—–
Det här innebär att jag känner mig stursk och slug för tillfället. Med tanke på att jag analyserat sen jag kom hem från träningen kanske SLUSK vore ett bättre ord för att beskriva just mig. Frida använde BÄST. Men jag tror slusk är snäppet mer verklighetstroget. Slusk får det bli.
C-UPPSATS.doc består i skrivande stund av ingen analys eller avslutande diskussion. Men däremellan finns 35 sidor (inkluderat framsida, källförteckning, innehållsförteckning – vilka är små projekt i sig - och 3 välutvecklade figurer, allt efter eget huvud) samt totalt 96 fotnoter/informativa referenser. JAG ÄR INTE KLAR. ALLS. Men det är damn good work av mig som lagt så mycket tid på andras jobbmöjligheter, andras rättigheter och dumma jag min sambos liv. Jag har tio extrakilon sen ett tag tillbaka och min uppsats suger stenhårt fortfarande. Men den finns och den är lång och det står viktiga saker i den. Så jag är inte så ledsen om den inte klarar sig upp på opponering. Det kanske saknas ett halvt ryck i sommar i så fall. Men jag jobbar på. Sån är jag. Hur är ni?
Sparat under: Me! Me! ME! — burningcars @ 7:48 f m
Jävla helg. Jävla nöjeskväll. Jävla vin. Jävla tequila rose. Jävlajävla allt. Jävla uppsats. Hm… Okej, jag tror att jag är klar.
I lördags firade jag och Håkan hans nygamla anställning med att äta en dyr men fin middag. Han lurade också på en fin present. En stor ask… med ett halsband i! Ett jag tittat på många gånger, men det visste ju inte han. Fina, fina älskling. Fina fina Kärleken. Som idag åkt hela vägen till Trollhättan för att diskutera regionfrågan. Ibland undrar man ju hur det står till. Men i det här förhållandet stöttar vi varandras intressen. Oftast. Men som sagt: regionfrågan.
”Det är inte en förlovningsring… men nästan!”
Vad ledsen jag blir Halsband duger gott tack så mycket, tack så mycket.
Sparat under: Me! Me! ME! — burningcars @ 3:13 e m
Jävlar vad träningsvärk jag har. Två varv runt Sundstatjärn i löpningsläge och ingen stretch igår, sen ett invänjningpass i version bas idag –> efter att ha försummat gympan till fördel för andra sysslor i fyra veckor eller nåt. Jag skriker nästan varje gång jag slår mig ner nånstans för att det drar så in i h-vete i musklerna – framsida lår. Ehe. Aj. Jag och Judit har tagit i hand på att springa vårruset nästa år så det gäller att ligga i framkant Som Tina så vist sa: ju fortare man springer, desto fortare får man komma hem. Jag tar hennes visdom på största allvar. BEACH 2016 NÅN?
Jag är inte seriös. Det är jag ofta men jag orkar fan inte. Jag har undvikit min numer 27 sidor långa C-uppsats, med 80 & färdig inledning, 80 % färdigt substankapitel, 0 % färdig analys och 25 % färdig källförteckning. Jag kanske borde skicka in den för handledning och se om jag har en ärlig chans i år? Då kanske det är lättare att bita tag. Tror ni på mig, tror jag på mig
Okej, nu ljög jag. Andra gången i ett inlägg. Nu ska jag kanske lämna tangenterna. Jag är så trött… jag skulle vilja sova kattunge:
bil. Håkan har fått jobb i två år. Nu bli det bil vare sig jag vill eller inte. Det gör mig smått utbränd och lite lätt svettig om pannan.Nu måste jag sätta mig in i det här, annars kommer det smita iväg och bli lita utav varje som rullar framåt. Vad ska jag ta mig till? Jag menar lön and all är ju nice. Jag kan bland annat propsa på att bakteriehögen till bäddsoffa jag placerat ändalykten i kommer att hamna på tippen. Dit ska den. Om jag så ska springa till Heden med den fastbunden på ryggen. Byebye Ikea soffa, hejhej världens alla fina soffor! Tja, nu tänker ni säkert lite att vad har jag med detta att göra, det är ju inte min lön. Men alla som känner till den ekonomiska historien kanske skulle hålla er lite med dessa funderingar.
(Eh… brevbäraren f o r c e r a d e just in nåt genom brevinkastet. Kanske blir skyldig lovefilm en rulle… Orkar inte titta…)
Men saken är den att min sambo har nån sån där överutvecklad alfa-hanne-goes-family-provider-attityd… vilket ju är kul för honom. Men man är väl en ung kvinna av idag ni vet independent woman, girl power och hela den prylen (minus magtröjan förstås). Så nu ska jag lära mig allt om begagnade bilar innan Håkan kommer hem. Varde ljus!
Sparat under: Me! Me! ME! — burningcars @ 10:48 f m
Åh… UNGKATTER. De har så mycket hyss för sig. Jag ska kastrera Frasse efter nästa CSN. Det här kan bli den första och enda gången jag är tacksam mot CSN. Den dagen Frasses genitalier träffar kniven. Jag kommer som Gert Fylking utbrista: ÄNTLIGEN!
Någon trodde att jag varit lite bitter, jag är inte det minsta bitter. Men visst är man på en underlig plats i livet? På en konstig konstig avsats med stup rakt ner eller moln rakt upp. Inget där i mellanlandet. Man kan bara gå rakt fram ut över kanten, och vad som händer där vet man inte. Upp eller ner. Ner eller upp. Och jag fick faktiskt en fin komplimang!
Igår var det val-FUM. Jag hade lovat mig själv att inte ta några studentrepresentantposter, men det kliade i min kårnerv så jag tog mig två ändå. Det var själva fan också vilken kårkramare jag är. Jag älskar den. Studentrörelsen. Jävla skit också muttrade jag för mig själv där jag stod. Jag kommer inte kunna låta bli. Det är en konstig kärlek. Så här har ni mig: medlem i kårstyrelsen och sedan igår invald i studienämnden för samhälls- och livsvetenskaper samt studerandeskyddsombud. MADELEINE! Du har ingen karaktär… JAG ÄLSKAR STUDENTFRÅGOR. De är svåra, har en del charm. Som en dålig kille nästan. Där har vi det, kåren är en bad boy och jag kan inte säga nej.
Därför ska jag också lämna det havererande projekt-c-uppsats-vt2008 och luncha på VERO med Alicia. Mmmmums!
Sparat under: Me! Me! ME! — burningcars @ 11:27 f m
Åh Jag vill inte skriva. Jag vill lämna bloggen. Lämna internet. Komma tillbaka igen, börja om på nytt. Lyssna på Ryan Adams i mp3-spelaren och cykla långtlångtbort. Från pengar och en uppsagd pappa, från släktbråk. Från smulor i sängen och mygbett under fötterna. Från löften som skulle mena att de varar för livet, i tanken och teorin. I nöd och lust. Kan man binda fast två hjärtan så hårt att de blir ett? Från det varma till det ännu varmare. Cykla rakt in i evigheten och få komma tillbaka och börja om. Springa ut på ett fält och snurra snurra snurra till come pick me up och sjunga med till halsen gör ont. Dagg under fötterna och sovvarmt hår till trots, men jag vet inte vad jag vill eller vem jag är eller om jag någonsin gjort någonting rätt mot mig själv och andra. Jag vill försvinna men först berätta för alla att vi tillsammans är det största lögnarna som finns. För vad som finns i våra hjärtan visar vi aldrig andra. Vränger ord, letar anledningar, orsaker och förklaringar till andra hjärtans hemligheter. Jag vill vakna på den ängen och inte hitta hemligheter mer. Inga orsaker, inga konstiga liv. Bara en annans bultande hjärta under hud och ben och mit min varma handflata känna ett älskat liv.
Jag vill många saker. Har aldrig varit en rastlös själ. Tror jag. Trodde jag. Men jag visste aldrig riktigt, eller hur? Jag visste inte. Att jag är elak, flyktig och otrevlig? Lojal, viljestark och framförallt cynisk och lillgammal, storliten skulle jag vilja säga. Men jag är rotlös, rastlös och bränd.
Rotlös, rastlös till trots måste jag landa. Och skriva 15 sidor uppsats ytterligare. Men jag vill inte. Jag vill snurra snurra, sjunga sjunga, cykla och fly långt bort.
Jag trodde att jag skulle ha tid att träna idag, men nej. Jag lade ihop mina dokument och fick ut 15 sidor text av varierande kvalité. Jag ämnar utöka dem till 20 innan dagen är över. Kan jag? Klarar jag? Hm, ska ordna tillbaka metodböckerna. Jag är i ett desperat läge. Wish me luck!
Det blir lätt sena kvällar på SFS, men vi har blivit belönade med segermiddag. Stefan blev vald. Slutet gott allting gott… skulle man ju kunna tro. Men i morgon avslutas åsiktstorgen för verksamhetplanen, så det är dags för skönhetssömn. Vi hoppas på en fokusfråga om studenters rätt till heltid, fler lärarledda timmar, transparens i vad en högskolepoäng egentligen betyder i reell arbetsbelastning. Ciao!
Jo, förresten. Jag och Håkan har lyckats på ren tur lyckats tillskansa oss ett rum på Top Floor. Utsikt över hela stan. Man måste iofs vrida nacken ur led nästan för någon form av panorama upplevelse, men det är jävligt nice. Nåt som också är jävligt nice är höj- och sänkbara sängar med massageprogram. Top floor = top notch? Haha.
Halsband duger gott tack så mycket, tack så mycket.
