Det är synd om människorna

Igår besökte jag Gjuteriet för att bevista en teaterföreställning. Med inte vilka som helst i rollerna. Bland dessa fanns två fjärdedelar av familjen som bor i den Anderssonska villan på Herrhagen. Den ena fjärdedelen dock utflygen sedan en kort tid tillbaka. Men likväl är det att betrakta som moderskeppet. Det var trevligt. Jag tog med ett fång tulpaner från Le Haga Hallén. Kände att jag kanske begick ett kodbrott sett till ettiketten men noterade sedemera att åtminstone tre andra tänkt likadant men haft den goda smaken att välja en annan färg, omedvetet men ack så väl det föll ut. Bevistat kulturellt arrangemang: check.

Stressat och inte följt upp mina åtaganden för dagen: check. Brutit sötsaksförbud: check. Inte några större utsvävningar, men ändå. Susanna missade nougatägg på VSF. Sorry girlfriend, men det var med dig i tanken.

I morgon är min to-do-list ännu längre, vet inte hur jag ska lyckas bocka av alla den dagens husliga aktiviteter utan att det slutar med att jag fem-över-nu-kommer-alla få hålla huvudet mellan knäna och andas lugnt. Men det är väl en del av min personlighet kanske? Vem vet. Man är ju inte the BULLMAMA för intet. Eller kakpoängskompis heller för delen.

 Sigge, katten, står just i denna stund och river ur böcker ur Håkans politiska avdelning i bokhyllan. Betyder det här att jag måste göra mig av med henne? Är hon en politisk vilde? Är vår lägenhet en zon för liktänkande eller ska det råda fritt meningsutbyte… det är frågan. Nu ligger hon högst upp på katträdet och slickar sig förnöjsamt om tassarna och putsar pälsen. Nöjd med att ha avslutat sin dag med att ha ordnat lite kaos. Nu rullar hon i hop sig. Vilken orm hon är.