Tillbaka till lite seriös kunskap. Metod, teori – puss liksom. Inte den där jävla korvstoppningen som de där i årsgruppen jag gick med innan ägnar sig åt. Inget ont om dem, men det vore bra om de var duktiga på nåt annat än att tentaplugga. No offense, jag tror att de är mer begåvade än så. Det är synd bara. Slöseri typ. Ja, slöseri med gott akademikervirke. I alla fall… jag har inte alls kunnat läsa ordentligt för att jag mått så dåligt av händelsen idag. Men vad gör man. Nu sitter jag här med min teoribok och får inte alls njuta av det intressanta jag läser om. Det stora måstet ligger som en tyngd på mitt arma huvud.
Jag har samlat mig lite, men det hjälper inte alla sidor jag borde ha läst. Men jag ska sluta gnälla och läsa 45 minuter till. Det ordnar sig. Det gör det alltid. Det är synd bara att det är ett grupparbete. Jag vill inte vara en belastning för andra. Inte sådana som jag inte känner så väl. Grupparbete ses av många som en plåga. Av mig med ibland. Men det värsta är ju inte att jobba ihop med andra utan att inte kunna använda sin egen studiemetod. Det har ju inte så mycket med själva gruppdynamiken att göra. Förutom att det senast skar sig på en kritisk punkt.
Medan jag är upptagen med det och tar reda på lite mer om ansvarskedjorna avseende tryckfrihetsbrott och mer om internationell miljörätt ska jag äta sötlakrits och lyssna på Lupe Fiascos ”Superstar”. Så det så!
