När allt ändå rasar omkring mig kan jag lika gärna starta på ny kula. Blogg.se är så jävla fult också förresten. Det fanns mer att välja på här. Livet luras men jag är okej. Långt ifrån okej egentligen, men med den referensram jag är utrustad med kanske det aldrig har varit bättre? Vad vet jag när jag knappt vet något och alla andra verkar veta allt.
Men det är fram och tillbaka och nog förstår ni det. Kanske är jag inte likadan och inte ni heller. Ingenting är sig likt och man famlar efter halmstrån och halvsanningar och allt annat man skulle kunna hänga upp sin existens på. Sen var det allt annat. Hälsan, relationer – halvmessyrer och vänskap för livet eller hur var det? Det är fan och hans moster och lite extrakilon där och några för få kilon någon annanstans. Man skulle ju hellre vara framtung än baktung… men jag är påmittentung. Ingen tur där heller. Lika troligt som att vinna mer än en ny lott i summa på Triss.
Hoppfullt va? Nä, jag har tröttnat helt enkelt. Slokat lite. Jag hade väl tänkt vara som vanligt, ett föga framgångsrikt koncept, men det är svårt att vara en annan än den man är right? Tja, jag skulle nog drista mig till att säga att jag är en cyniker, tillika pragmatiker vilket inte på något sätt gör livet enklare. Jag skulle hellre vilja kunna säga: you may say I’m a dreamer… men tyvärr, inte den här gången heller.
Men det finns ju de som finner mitt sinnelag mer roande än vad jag själv anser. Så låt gå.
M.
