Efter att ha släpat mig omkring lägenheten som en vålnad och bara ätit dåligt käk och duckit en hel flaska cola light började jag känna mig halvt om halvt som en människa igen. Sedan har jag budat på flera finfina traderasaker. Bland fynden kan hamna födelsedagspresenter till Susanna (haha, nu kommer du undra va!), snygga converse och en lermask från Make Up Store. Vi får se hur det går med detta.
Annars så har veckan erbjudit massa bra och dåliga ögonblick. Ibland vill jag bara krama hela studentkåren och vagga den lite i min armar och säga att allt kommer bli bra. I andra ögonblick önskar jag att jag aldrig hade ställt upp för ett sista år. Det är lite som att kastas mellan hopp och förtvivlan, för att ta till alldeles för stora ord för ett ganska värdsligt problem. Jag vet inte riktigt vad den här veckan gjorde med mig, samt min syn på andra i min omgivning.
Det händer en del kul också. Jag och mina två favoriter i partiet ska shoppa till lokalen. Nu ska det bli nytt och fräsch, men framförallt ska vi ha lite ordning. Det ska vara en plats där man vill 1) vara, 2) kan trivas, 3) vill vara rädda om. Som en bonus hoppas jag att vi kan skapa lite extra ordning och reda på kuppen.
Kvällen här avrundades med lite ihopmonterande av lådor från Ikea. I dessa ska jag stoppa skivor. De lever just nu en tynande och ovärdig tillvaro i vårt källarförråd. Filmen om Tina Turner och Ike gick på TV förut ikväll, What’s love got to do with it. Mycket bra, mycket tänkvärt.
Håkan är med sin manskör. Hoppas han har roligt. Jag är ändå inget vettigt sällskap för någon annan än mig själv. Ett samtal från fina Melissa på andra sidan pölen värmde mitt hjärta. Älskar oväntade samtal. Bäst!
Over and out.