En blogg om att ha många järn i elden, om politik, om att vara student och om att bara vara så klart!
Kebab firar in denna helg. Egentligen firade jag in den igår med Nystartsfest anordnad av studentkåren. Älskade, hatade, studentkår. Förutom ett par moln på min himmel så knallar det på. Eller rättare sagt, dagarna går och det är inte så mycket att göra åt.
Vi tar en kebabtallrik på det tycker jag.
Kebabtallriken flankeras av På Spåret och kanske en kik på RAW Comedy Club.
Efter att ha släpat mig omkring lägenheten som en vålnad och bara ätit dåligt käk och duckit en hel flaska cola light började jag känna mig halvt om halvt som en människa igen. Sedan har jag budat på flera finfina traderasaker. Bland fynden kan hamna födelsedagspresenter till Susanna (haha, nu kommer du undra va!), snygga converse och en lermask från Make Up Store. Vi får se hur det går med detta.
Annars så har veckan erbjudit massa bra och dåliga ögonblick. Ibland vill jag bara krama hela studentkåren och vagga den lite i min armar och säga att allt kommer bli bra. I andra ögonblick önskar jag att jag aldrig hade ställt upp för ett sista år. Det är lite som att kastas mellan hopp och förtvivlan, för att ta till alldeles för stora ord för ett ganska värdsligt problem. Jag vet inte riktigt vad den här veckan gjorde med mig, samt min syn på andra i min omgivning.
Det händer en del kul också. Jag och mina två favoriter i partiet ska shoppa till lokalen. Nu ska det bli nytt och fräsch, men framförallt ska vi ha lite ordning. Det ska vara en plats där man vill 1) vara, 2) kan trivas, 3) vill vara rädda om. Som en bonus hoppas jag att vi kan skapa lite extra ordning och reda på kuppen.
Kvällen här avrundades med lite ihopmonterande av lådor från Ikea. I dessa ska jag stoppa skivor. De lever just nu en tynande och ovärdig tillvaro i vårt källarförråd. Filmen om Tina Turner och Ike gick på TV förut ikväll, What’s love got to do with it. Mycket bra, mycket tänkvärt.
Håkan är med sin manskör. Hoppas han har roligt. Jag är ändå inget vettigt sällskap för någon annan än mig själv. Ett samtal från fina Melissa på andra sidan pölen värmde mitt hjärta. Älskar oväntade samtal. Bäst!
Over and out.
Inte så himla inspirerad, milt uttryckt…
Här sitter man en förmiddag (ville skriva morgon, men min morgon gick obemärkt över i en förmiddag) och försöker se ut som att man gör nån nytta. Jag är rätt bra på det faktiskt. Tur att man är bra på nåt (tssss). Lyssnar sönder en låt av Black Eyed Peas, kolla iPhonen en gång i minuten (inget händer), öppnar dokumentet med min uppsats utan att röra det, kollar Fejsboken – kanske ska uppdatera min status för femtielfte gången så jag ser lika desperat ut som jag är… och så går det på.
Det är såna här dagar då man önskar sig en ljummen sommarkväll med en kall bärs på uteplatsen. Några sköna vänner i samma stämning. Snacka lite skit och den enda planen är att dricka fler kalla bärs och snacka ännu mer goja innan solen går ner, eller upp igen.
MEN, nu är det en slaskig, smågrå förmiddag i februari och jag sitter här i min fleeceväst från Hammarö kommun och funderar på om jag kanske ska uppdatera fejan, eller kanske kolla telefonen… eller. Ja, ni fattar.
Har lust att sjunga som Fergie i Black Eyed Peas med riktning mot verkligheten: You can meet me halfway!
Jag måste verkligen få ordning på den här blogglayouten. Det vill sig inte riktigt, jag har amatörmässigt pillat sönder den.
Idag blev jag ägare till Kent Box 1991-2008. Jag vet inte riktigt hur jag känner faktiskt. Laddad och ledsen samtidigt. Vill ha tid att verkligen lyssna.
Tid är en bristvara.
Idag ska kräk-katten åka till veterinären. Matte har tröttnat på detta pigga lilla troll som trots lek, bus och god matlust kräks ungefär en gång per dag. Det är inte trevligt helt enkelt. Jag gissar: foderallergi. I julklapp ska hon få en sele tror jag. Som ursäkt för allt som följer med detta veterinärbesök: biltur, bur, veterinär, jama sig hes osv osv.
Man skulle väl kunna säga att jag har dåligt samvete redan i förväg. Sen att det inte är hälften så synd om henne som hon kommer att få det att låta… det är en helt annan femma.
Idag har jag redan hunnit med dagens studentkårsrelaterade aktivitet. Den årliga luciamorgonen följdes av att vi delade ut lussebullar och julmust till tidiga luciafirande studenter samt personal vid universitetet. Studentkåren forever säger jag!
Provar att blogga med min nya kärlek, min IPhone!
Ikväll var jag på ett möte inför en festival som ska ske runt 8 mars. Ack så viktiga frågor men så svårt att styra när olika organisationer möts. Men spännande program, särskilt att Sandra Dahlén, sexualupplysaren är bokad för den yngre publiken. Så viktigt och kul! Topp!
Politiken har bränt mig för livet senaste veckan. Vi får se om jag hämtar mig eller som jag ska bli lika bitter och tyngd av bagage som man ibland märker att andra är. Jag antar att detta är baksidan. Jag har sett den nu.
El Perro Del Mar – Change of heart
